Gokiburi dame!

Nu så här post-Japan kan jag ta itu med denna lilla varelse som fullständigt skrämde skiten ur mig min sista helg. Okej det var inte just han, men det var nog en inte alltför avlägsen kusin gissar jag.
Länge trodde jag att det var en kackerlacka som ville mig illa men när Flugan var med vågade jag ta mig en närmare titt på denna lilla filur. Vad han är vet jag inte. Att det är en "han" är givet.
(Det är en dålig grej med Japan. Många okända galna insekter som bits och ställer till med rackartyg. Vid min första vistelse blev jag biten vid knäet, det kliade i ETT år. Sant!)
Anyhow... I min finaste klänning skulle jag i fredags trippa uppför trappan till gångbron utanför mitt hus. Halvvägs upp kommer en sån där farande.
Vild och galen och VÄSANDES!
Han liksom stryker trappstegen fram och tillbaka fast givetvis helt random så jag inte kan räkna ut hans nästa drag. weeeeeeeeeeeeccccccccchh
Jag vågade inte vända ryggen till så istället för att vända om skrek jag och two-steppade som aldrig förr. På något sätt tog jag mig i alla fall över och pinnade hela trappan upp innan jag vågade se mig om.
Högst uppe på trappan stod givetvis två japaner och tittade undrande. Så jag fick trots min allvarliga hjärtklappning skämmas och småspringa över hela bron. Och sen i panik ta mig nerför en likadan trappa på andra sidan.
Jag tror inte att jag trycka nog på hur händelsen traumatiserade mig.
Varje kväll när jag gick hem var jag livrädd. Så fort det prasslade i buskarna visst jag att de var nära och jag jagade upp mig.
Så. Detta är den enda, absolut enda saken jag inte saknar med mitt annars älskade Tokyo.
Buhuuu.