fredag 24 augusti 2007

Gokiburi dame!

Nu så här post-Japan kan jag ta itu med denna lilla varelse som fullständigt skrämde skiten ur mig min sista helg. Okej det var inte just han, men det var nog en inte alltför avlägsen kusin gissar jag.
Länge trodde jag att det var en kackerlacka som ville mig illa men när Flugan var med vågade jag ta mig en närmare titt på denna lilla filur. Vad han är vet jag inte. Att det är en "han" är givet.
(Det är en dålig grej med Japan. Många okända galna insekter som bits och ställer till med rackartyg. Vid min första vistelse blev jag biten vid knäet, det kliade i ETT år. Sant!)
Anyhow... I min finaste klänning skulle jag i fredags trippa uppför trappan till gångbron utanför mitt hus. Halvvägs upp kommer en sån där farande.
Vild och galen och VÄSANDES!
Han liksom stryker trappstegen fram och tillbaka fast givetvis helt random så jag inte kan räkna ut hans nästa drag. weeeeeeeeeeeeccccccccchh
Jag vågade inte vända ryggen till så istället för att vända om skrek jag och two-steppade som aldrig förr. På något sätt tog jag mig i alla fall över och pinnade hela trappan upp innan jag vågade se mig om.
Högst uppe på trappan stod givetvis två japaner och tittade undrande. Så jag fick trots min allvarliga hjärtklappning skämmas och småspringa över hela bron. Och sen i panik ta mig nerför en likadan trappa på andra sidan.
Jag tror inte att jag trycka nog på hur händelsen traumatiserade mig.
Varje kväll när jag gick hem var jag livrädd. Så fort det prasslade i buskarna visst jag att de var nära och jag jagade upp mig.
Så. Detta är den enda, absolut enda saken jag inte saknar med mitt annars älskade Tokyo.
Buhuuu.

tisdag 14 augusti 2007

min flyktiga bekantskap med Mike

Det har tagit några dagar för mig att hämta mig, but here we go.
I onsdags ville den här mannen lära känna mig. Det är så mycket med hans visitkort som är galet.
De vita stringkalsongerna, posen och det upptryckta skrevet ( jag som hela sommaren fått titta bort av genans inför Dolce & Gabbanas strandraggarannons). Allt är så genomtänkt. Ändå så fel.
Hela grejen med män som klär av sig är så otroligt osexig. Chippendales, nejtack.
Men det skiter Mike i. Han är en entertainer/model.
Okej, han ville inte ljuga, han är även eskort. Grävde inte i vad det i hans fall innefattar, men jag vågar mig på en kvalificerad gissning.
På baksidan går att läsa "Always be the best you can be". Antagligen är det Mike själv som har talat. Antagligen är jag avundsjuk på hans självförtroende.
Hur som helst gjorde denna lilla papperslapp min kväll.

torsdag 9 augusti 2007

Niku tabenai.

Nyss åt jag en färdigrätt från 7-11. Det brukar gå bra och den här var god. Men eftersmaken påminner tyvärr om kattlåda. Detta trotts att jag avstod den påse konfetti som jag misstänkter var bacon.
Ganska ofta får jag gissa mig till ingredienserna i en rätt via bilder eller genom plasten. Ibland tilltalar jag expediten ungefär så här "Jag äter inte kött. Jag äter inte kyckling. Okej? Okej?" pekandes på mitt matfynd. Grejen är att jag inte ens vet varför jag envisas med att fråga. För till och med på restaurang, när min kompis på perfekt japanska ber om en viss rätt utan kött, så återkommer den med rosa små skinkbitar.
Sushi är det säkraste valet. Och godast. Därför ska jag snart springa till Sushizanmai med min bästa herr Fluga.

tisdag 7 augusti 2007

Shibuya - ai shiteru

Idag träffade jag Anna i Shibuya. Har hållt mig därifrån eftersom det är helt omöjligt att inte spendera pengar däromkring. Eftersom det skitit sig med jobb så är det också det sista jag bör göra. Jag tog i alla fall med en liten extra peng om jag skulle hitta något nödvändigt. Vem jag försökte lura vet jag inte.
Höll mig rätt duktigt på mattan medan vi vandrade omkring tillsammans. Slog bara till på ett par helt fantastiska tights för en resonabel summa.
Men när Anna åkte hem släpptes draken ut ur sin bur. Jag äntrade Shibuya 109, ett 7 våningsvaruhus med tjejkläder. Varje plan har ca tio butiker. Och det var rea.
Åh herregud, säger jag bara. Så mycket fina grejer. Inte ens provrumsförnedringen x3 kunde stoppa mig. (Försök prova byxor i One size med icke asiatisk lekamen. My hips don't lie...)
Jag måste tillbaka. Jag måste jobba. Jag måste ringa min gamla chef och smöra.

måndag 6 augusti 2007

gotta love the bad boys

Kolla på de här grymma snubbarna. Såklart jag vill hänga i Tokyo jämt.
Igår var jag på bio och då var det reklam för Crews-zero. Funderar på att se den fast min japanska ordförståelse e ungefär lika med noll. Okej lögn, faktiskt fattar jag en del, men snacka, det kan jag inte. Och allt annat än Tokyo-dialekt går bort. Häromveckan var det riktigt pinsamt. En japan pratade med mig och jag var som ett frågetecken, trodde ärligt att han talade koreanska. Sen sa hans kompis samma sak och det gick upp för mig att även i detta land finns det lantisar. tihi.

söndag 5 augusti 2007

maybe you had to be there

Min vän Ishi filosoferar: Japanese people only think about food so inside the brain it's empty.
It's a big problem.
---
Sur-Flugan har fått nog (kl.14.00) : Det räckte fan med ikväll eller igår eller idag.

Bra saker med Roppongi

Fläktar inne på klubbarna
Dart med Heni
Pac's life - Last night - Because of you; varje kväll!
Manny spelandes house på Bahamas
Springa runt med Brail
Aburi-toro på Sushizanmai (open 24h)
Slumberparty med Flugan

lördag 4 augusti 2007

karaoke-queen

De flesta som sjunger karaoke har listat ut vilka låtar de kan köra. Vilka toner de klarar av och så där.
Inte jag.
Jag kör på allt möjligt.
Idag fick jag äntligen gå lös med min karaoke-kompis Ishi. Ingeting var för svårt för våra stämmor.
Eller jo. det var det ju men det spelar ju ingen roll. Några duetter. Lite Marvin Gaye. Lite Supremes. Nån Sinatra. Ingen Abba (jag vägrar sen en smärtsam upplevelse häromdagen)
Men! Äntligen har jag funnit den ultimata karaokelåten. Den jag från och med nu alltid ska köra när jag ska imponera i karaokeboxen.
Proud Mary.