Jag sitter just nu inte direkt i position att klaga på min snälla husvärd som låter mig kampera i hennes etta, centralt belägen, i Tokyo.
Men det tänker jag givetvis göra ändå.
Har aldrig sett mig själv som renlighetsminister. Eller ja, okej vid några tillfällen kanske. Men absolut inte jämt. Fråga mina nära - jag är stökig.
Men skitig. Det är jag inte. Och jag vill helst inte bo smustigt heller.
Här är så smutsigt att jag knappt kan förmedla det vidare. Jag är nog i chock.
Kliver i något blött vid kylen och lämnar sen svarta spår. Oj, tänker jag, blev jag så smutsig av att va utan skor på planet. Tvättar fötterna men upptäcker snart att fotsulorna är lika svarta igen. Alltså svarta av smuts, inte damm. Hela golvet är täckt av ett sotliknande lager.
Plötsligt klarnar en del kring hennes senaste besök i min lägenhet.
Hallonfläckar på golvet. Foundation över min telefon. Lite keso bredvid sängen. Allt framstår nu i ett annat ljus.
Och då blir jag genast lite mildare. Hon försökte boa.
Hon ville känna sig som hemma och jag får skylla mig själv som sa att hon skulle göra det.
Nu ska jag skrubba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar