Galenpannor, gårdagens skörd

Alltid när man träffar gaijins här så tror de att man har väntat hela kvällen på att träffa just dem, att man är i Japan för att slippa japaner och längtar efter att få gnälla lite till en likasinnad västerlänning.
Igår kom denna person i form av en hetsig islänning som varit här i fyra månader och hade två kvar. Han berättade att han längtade efter skandinavier.
Jag vet inte vad han ville att jag skulle göra med den informationen. Eller okej, jag har en vag idé, men jag vill helst inte tänka på det.
(Kvällen innan berättade en Chicago-bo för mig att det är väldigt ovanligt med blont hår i Japan. Really?)
Sen när jag vandrade hem vid 3 snåret.
3 skottar i 60-års åldern: Hej hej. Är du härifrån?
Jag: Jajjamensan.
Diverse skitsnack under 100 meters promenad
Jag: Okej, hejdå.
(Jag, väntandes vid övergångsstället. En skotte vågar sig tillbaka.)
Tuff skotte: Vad ska du göra nu?
Jag: Jag ska hem och sova.
Tuff skotte: Du ska inte med oss och ta en drink då?
Hmm, vänta nu. Jag har just lämnat mina kompisar för att gå hem. Det är klart jag ensam ska följa med tre okända män och ta en drink. Troligt.
Tröttsamt.

Men kvällens favorit var mannen i truckerkeps från Yokohama.
Han: Where you from?
Jag: Sweden
Han: Swaaaayden? Swaaayden?
Jag: Yes
Han: Oooh. You go around naked? (han visandes topless)
Jag: No, some girls at the beach maybe.
Han (fortfarande hoppfull): Not in the street?
Jag: No
Han (besviken): Aaah.
Sen gav han mig ett häfte från hans buddistiska grupp. Det ett nyhetsbrev från April 1995.
Tack då.