Gulp!

Idag var jag duktig och gick hem efter jobbet. Det brukar annars vara svårt i mitten av veckan. När jag precis återhämtat mig efter helgen kommer gå-ut-suget smygande. Imorgon kommer jag alldeles säkert inte kunna stå emot.

Alldeles nyss gick det upp för mig att om drygt en månad kommer jag inte alls kunna tillfredsställa mitt gå-ut-behov på samma vis.
Eller jo, det kan jag väl. Men jag kommer inte kunna dansa obekymrat till kommersiell house på ett halvfullt dansgolv... Och jag kommer inte vara omringad av japaner. Och White room kommer inte betyda bästa klubben.
Åh paniiiik!

(det bra-iga med denna insikt är att jag nästan fick en tår i ögat, efter helgen har jag trott att jag tappat alla mänskliga känslor men nu antar jag att så inte är fallet. det var iaf glatt)