monja, nejnejnej

Förra veckan åt jag för första gången en japansk rätt jag inte gillade, monja.
Jag har aldrig sett mat misshandlas på detta vis. Det var fruktansvärt. In kom en fin skål med sallad och musslor, bredvid en mindre skål med någon sås. Allt kastades hänsynslöst på grillbrädan för att därefter hackas ihop till oigenkännlighet. Sen låg det där och fräste och såg ut som, ja, se ovan.
Och det smakade som, ja, se ovan.
Jag kämpade med min lilla spatel och drömde mig tillbaka till dagistider då jag var en mästare på att bli av med mat jag inte ville äta (kastade maten under de andra barnens stolar).
Efter en kvart när jag trodde att nu var det klart, nu kan jag spela mätt, då skulle det tyvärr bytas smak. Så in kom en ny sås och lite rispuddingbitar. Hack, hack, hack. Fräääääs. Gag!
Tyvärr smakade det fortfarande som ovan, fast med en touch av ingefära.
Absolut inte tillräckligt för att rädda måltiden.