Anledningar att gilla Japan 2:

>Grönt te i olika former
>Kinnako = sojabönsmjöl (galet gott på vaniljglass)
>Chu-hi grapefruit = i Sverige skulle det kallas alkoläsk men det känns degraderande (galet gott när man ska på äventyr och annars oxå)
>Downy sköljmedel (visserligen amerikanskt men vi blev kära i Japan, aaaaaaah)
>Soyjoy = bäst på att göra mig glad när jag blir lite hungergrinig.
>BalanceUp Blueberry = kakor med vitaminer och andra tokerier.

saknar faktiskt...

Mot all förmodan och trots tidigare klagomål; jag saknar den lille terroristen!
Fast mest saknar jag förstås min Fluga...

Söt tjej frågar oss: What's the cats name?
Vi: Cat!

Bra grejer med Sverige 1:

Billig keso
Kalles kaviar
Eko-ägg
Helst tillsammans. Fan vad gott det e!

Anledningar att gilla Japan 1:

I princip omöjligt att mobilen dör pga dåligt batteri. Laddare finns att köpa överallt. (Flugan hade fyra i sin garderob)

Å i Hong Kong får man för en slant power då det behövs.

Orka med det trötta, konservativa USA...

Nej, det gör jag inte.
Inte nog med att man måste oroa sig för att rösterna ska räknas rätt så att Barack verkligen vinner.
Man måste även oroa sig för att han ska överleva.
OCH! Den 4:e november röstar Kalifornien om homosexuella ska få gifta sig även i fortsättningen.
Proposition 8 kallas det trötta förslaget som vill tillbaka i tiden. Det vore ju kul om No On 8 fått lite mer uppmärksamhet. DN:s nätupplaga skriver i alla fall. Hollywood höjer rösten. Alltid en tröst.

Hjälp Troy nu då

"On behalf of President Bush, thank you for your correspondence. We appreciate hearing your views and welcome your suggestions. Due to the large volume of e-mail received, the White House cannot respond to every message. Thank you again for taking the time to write."

Det är kul att få mail från Vita huset. Jag känner att någon där verkligen bryr sig om min åsikt.
Dödsstraff är medieval.
Formulär finns klart. Maila du oxå.

På planet hem från Tokyo...

blev mina jeans stulna. Inte direkt från min kropp tack o lov. Men ändå.

Som rutinerad flygare har jag med mig ombyte på långflygningar. Så strax efter takeoff skyndade jag till toaletten för att byta till sköna mjukisar. Tillbaka i sätet placerade jag mina jeans högst upp i min väska (som jag på flygsäkert vis placerat under sätet framför mig).
So far, so good.

11-12 timmar senare tyckte jag att det var dags att byta tillbaka. Tänkte att jag skulle se liiite presentabel ut när jag vandrade runt på Heathrow.
Men tji fick jag. För jeansen var borta. Jag letade upp och ner i gången. Frågade min spanske granne. Rotade under sätena...
Tillslut bad jag en flygvärdinna om hjälp. Hon försökte med förklaringen att jag kanske glömt jeansen inne på toaletten. Jag mindes att jag inte spolat ner dem så hon hjälpte mig att leta.

Simsalabim! Några rader fram plockar en skrämd japan fram mina jeans. Han hade suttit och gottat med dem bakom ryggen since god knows when.
Jag väljer att tro att det är det enda han gjorde.